Föra socken öland

När det nya kyrkoåret skulle byggas igen fick västra tornet stå kvar i enlighet med samfällighetens och stiftets gemensamma beslut, vilket vi är mycket tacksamma för idag. På toppen av tornet finns två klockor, en stor klocka gjuten av Sven Elle år. Den lilla klockan är mycket yngre, övergiven av Kalmar gjuteri. Historien säger att under Kalmarkriget togs klockorna bort och gömdes för fienden på en ö i närheten.

När kriget slutade och klockorna måste hämtas, av någon anledning en värdefull transport misslyckades och klockorna förlorades till sjöss. Då blev ön känd som Klockholmen, och legenden säger att man fortfarande kan höra ljudet av klockor i havets brus idag.

Föra socken på Öland ingick i Åkerbo härad, uppgick i Borgholms stad och området ingår sedan i Borgholms kommun och motsvarar från Föra distrikt i Kalmar län.

I sydväst om kyrkan hålls det viktigaste forntida Martinuskorset, rest till minne av prästen Martinus, som av misstag dödades på denna plats av biskopens fogde. Fogden kände hotet att prästen Bar Besman i handen, det rörde sig bort från prästen och dödade honom med Besman. Idag namngavs denna historiska händelse av vår kyrkokör under namnet "Martinuskören".

Jordbruksenheterna har nu moderniserats, men blir mindre och större. För det första är det användningen av mjölk och kött, liksom odling av spannmål och oljeväxter. En annan blomstrande industri har uppstått i den karga Alvark, skapandet av ett fritidshus, vilket i sin tur gynnar besöksnäringen. Ledarskap är tänkt att vara en av de mest utnyttjade platserna i Thailand.

Detta bevisar förekomsten av snackbarer, eftersom olika typer serveras på sommaren. Vissa är öppna för en lång säsong. Förutom de närliggande församlingarna har de en mycket varierad karaktär, från kalkstenstrand, Alvar, träsk och mossor till stranden och lövfällande ängar och bördig åkermark. Vid sekelskiftet, när befolkningen var riktigt liten och gårdarna var små, var fisket ett betydande stöd och i många fall nödvändigt för jordbruket.

Det finns en berättelse om att befolkningen under missfallets år var tvungen att vandra runt på östra sidan av församlingen med sina tiggarsäckar för att få ett tillägg till brödmat, eftersom jorden på östra sidan var av en annan karaktär och kunde ge en bättre skörd. Att inte glömma i affärer är stenbearbetning, som har ett historiskt ursprung, men fungerar även idag. Under den sista delen var Jupvik ett centrum för stenbearbetning och leverans av yttersula i kalksten.

För att mala stenen användes tvättresor med oxar som draglist eller vinframställningsnummer. Det fanns ingen riktig hamn, så fartygen bröt sig bort från stranden och stenen kastades i små båtar som lastades på skeppet. Naturligtvis övervägdes denna bearbetning för orationell bearbetning, och stenbearbetning koncentrerades före Sandvik i Persnäs socken, som hade tillgång till hamnen. Gests man från byn Hjelmstad var den man som senast arbetade med en handmanövrerad sten i Fer.

För närvarande utförs denna verksamhet i moderniserat skick av Lars Johansson, s Xvikvik och lastbilar har ersatt fartyg som transportmedel. Aktiva föreningar som bedriver verksamhet i valven, tack vare många icke-kärnföreningsarbeten, vilket i sin tur skapar en god gemenskap och sammanhållning på landsbygden.

Yngst av alla är Bygdeg Xnrdsf Xnrening, som bildades när Borgholms kommun sålde av bygdegårdarna, bland annat Bygdegården i Fer. Församlingens invånare gick samman, bildade en förening med icke-kärnkrafter, med hänsyn till byns lyftrum, allt för att skydda Mötesplatsens tillgänglighet för både gamla och unga. Slutligen bör nämnas Hembygdsg Xnxrden i f Xnxr, som för närvarande ägs och vårdas av hembygdsf Xnxrening.

Byggnaden var den första skolan i Faure som byggdes som möjligt, skolan återställdes till sitt gamla skick, och med hjälp av hemstadens vänner samlades gamla saker till ett museum och blev en kulturskatt i Faure. Fyra år senare, den 13 januari, hölls ett möte i Fersolkol. Beslutet att torka var inte enhälligt, eftersom fler och fler partier inte ville se det gjort.

Som ett argument för detta hävdades att vinsten från torkning inte uppvägde kostnaderna för detta och att gamla dike kunde rengöras billigare. Stärkelsefabrikens representant var rädd för att det inte fanns tillräckligt med vatten för att fabriken skulle kunna arbeta genom torkning och motsatte sig därför förslaget. Men det fanns också de som var mer positiva på jobbet, och därför ställde de sig på kandidaterna.

Efter flera möten och klagomål från flera olika håll, skogsägare, lantbrukare och XXL-järnvägen, beslutades det slutligen att torkprojektet hade gått. Erbjudandet innehöll en sida med siffror och nio ritningar. När andra världskriget började ansåg en del militärer att området skulle vara utmärkt som stridsvagnar, det vill säga. Det breda vattenfyllda diket genom stigen säkerställer att detta kommer att åstadkommas.

Således kommer det svenska försvaret att ha mer tid att mobilisera sina styrkor. Den 10 maj hölls ett möte i Henning Karlsson i Vestra Wessby, där separata enheter från militären och lokalbefolkningen samlades. Ansvarig för projektet var kapten Raoul A. Turnblad, som meddelade att förhandlingarna var helt hemliga och att tystnadsplikten för alla närvarande gällde. TH xjrnblad uppmanade också markägare att inte använda den mark som kronan behövde på våren.

Kompensation för skörden kan inte ges, utan bara den mark som kommer att användas. Mötet beslutade också att byggnaden skulle bli permanent och därmed förbli i framtiden. Det ansågs att projektet hade hög prioritet när protokollet kunde läsa att redan i samma månad, maj, var ritningar redan färdiga och material för byggnaden beställdes.

Denna motor var utformad för att pumpa vatten från Jupvik i Kalmarsund för att fylla en kanal som sträckte sig till Vesby på Östersjön. Motorn kom efter det för att spela en del av den roll som gjorde detta projekt, vilket ansågs vara ett misslyckande.

Föra ligger mil norr om Borgholm på Öland.

Ändå accepterades jobbet ambitiöst på sommaren. Värnpliktiga och civila arbetade för 80 av de tre kurserna för att spränga, gräva upp och kasta en linje som skulle hindra en attack från norr. I juli skrev regementets chef ett brev som skulle fylla vattnet, ta ungefär två månader, och att han förväntade sig att pumpenheten skulle stanna kvar den 1 September, så projektet skulle vara i hamn.

Men under juli började högre myndigheter i försvaret granska utkastet närmare. Några frågor ställs av den ansvariga, och för det mesta rör sig frågorna längs kostnaden. Driftskostnader, arbetskostnader, bidrag för att få fler pumpar, markskadekostnader etc. Dessa frågor besvarades, pumparna fick inte starta eller flera pumpar köptes.