Fn konventionen funktionsnedsättning

Den fokuserar på icke-diskriminering och innehåller en förteckning över nödvändiga åtgärder för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att få tillgång till medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Några av konventionens mer centrala delar och principer rör rättsliga möjligheter, tillgänglighet, självständigt boende, omsorg, hjälpmedel, brukarmedverkan och inflytande.

Staten, kommunen och regionen har ett gemensamt ansvar för att konventionen efterlevs. Barnkonventionen, som har antagits, tar också rättigheter för barn med funktionsnedsättning. Detta ökar de rättigheter som gäller för alla barn, såsom medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Konventionen betonar att barnets bästa bör beaktas i alla beslut som rör barnet och att barn har rätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör barnet. Barnkonventionen innehåller också särskilda delar om barn med funktionsnedsättning, till exempel att barn med fysiska eller psykiska funktionshinder ska ha ett fullt och anständigt liv under förhållanden som gör det möjligt för barnet att aktivt delta i det offentliga livet.

Den svenska handikappolitiken bygger på FN: s Svenska Handikappolitik och bygger på FN: s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Riksdagen har antagit ett nytt nationellt mål för handikappolitiken som tydliggör relationen till mänskliga rättigheter. För att uppnå det nationella målet fokuserar arbetet på fyra områden: principen om universell design, det vill säga allt nytt som är designat, skapat och tillverkat, är tillgängligt för så många människor som möjligt från början, utan mycket anpassning efteråt.

Detsamma gäller hur lagar tillämpas. Annars begår landet brott. Ratificeringsprocessen pågår i många länder. Den 23 December beslutade Europeiska unionen att ratificera konventionen. Översikt [redigera redigera Wikitext] konventet har en introduktion följt av 50 artiklar. Artiklar om de grundläggande principerna.

Läs om konventionens innehåll, syfte och betydelse för personer med funktionsnedsättning i Sverige.

I artikel 1 beskrivs syftet att främja, skydda och säkerställa att personer med funktionsnedsättning har full och lika tillgång till sina mänskliga rättigheter. I artikel 3 anges de allmänna principer som ska tolkas i alla artiklar om rättigheter. Dessa inkluderar respekt för lika värde och oberoende, tillgänglighet och mänsklig mångfald. Artikel 4 behandlar allmänna skyldigheter.

En promemorians som analyserar konventionens innehåll, uppbyggnad och svenska förhållanden.

Den stat som har antagit konventionen förutsätter respekt, skydd och främjande av rättigheter. I artikel 4.3 anges att stater aktivt bör samråda och involvera organisationer som representerar personer med funktionsnedsättning. Artiklar om rättigheter [redigera Vikite text] artiklarna 5-30 är rättigheter som i många fall återspeglar rättigheter i andra FN-konventioner.

De täcker flera områden, inklusive ärlighet, hälsa, utbildning, familjeliv, arbete, juridiskt försvar, sport och fritid. Särskilda skyldigheter för att säkerställa att de kan genomföras fullt ut av personer med funktionsnedsättning. Artiklarna 5-9 omfattar gemensamma områden som är viktiga för att förverkliga alla rättigheter. Det finns ett starkt språk om omedelbara, effektiva och lämpliga åtgärder för att öka medvetenheten om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Artikel 8 och artikel 9 är förutsättningar för att alla rättigheter ska bli verklighet. Likheter med artikeln om juridisk och juridisk potential och rätten att skydda rätten till personlig integritet inkluderar också rätten att leva självständigt och ingår i samhället. Levande artikel 28 och deltagande i det politiska och offentliga livet, liksom i kulturlivet, rekreation och sport, inklusive möjligheten att utveckla och använda sina kreativa, konstnärliga och intellektuella förmågor, inte bara för egen fördel utan också för att berika samhället och rätten till erkännande och stöd för deras en särskild kulturell och språklig identitet, inklusive teckenspråk och döva kulturer.

Artiklarna 31-50 är procedurregler som beskriver genomförandet, uppföljningen och övervakningen av konventionen.